Oh vilken skön helg vi haft, i lördags var det ju inget tipp topp väder men vi fixade en hel del i stallet och vi hann med att rida en ganska lång stund. Cornelia och Amadeus gick omkull men det gick bra med både häst och ryttare, stackaren halkade på en is fläck i paddocken. Vi red ut en liten sväng. Kaninerna var med och hälsade på hästarna och lilla Molly mus var på plats som vanligt. ;)
Det är så härligt med snön, i söndags så red Cornelia med en stall kompis, herre gud vad kul dom hade och det gick undan kan jag säga. Selbora galopperade så man såg hur varenda muskel i henne jobbade. När vi kom hem till stallet igen så var hästarna väl värda en massa lunch.
Livskvalitet :D
Tack för en underbar helg!
måndag 30 januari 2012
söndag 29 januari 2012
lördag 28 januari 2012
Våra fyrbenta vänner
Vi har en ny liten vän i stallet Molly mus som gärna hänger med Sellan i boxen.
Vi ser henne dagligen :)
Eli & Gucci följde med till stallet idag, dom gillar att vara inne i boxarna
Vi ser henne dagligen :)
Eli & Gucci följde med till stallet idag, dom gillar att vara inne i boxarna
torsdag 26 januari 2012
1 år
Några kloka meningar
Påskjutande eller ledande hjälperMånga ryttare rider med det som kallas för »ledande» tygeltag. Det innebär att jag genom att ta ut vänster hand leder hästen åt vänster och tvärtom. Genom att »dra» hästen dit den ska tvingar vi den återigen att tappa balansen. Mitt mål är därför alltid att rida med »påskjutande» eller »trängande» hjälper. Det finns många olika sätt att få hästen att svänga till vänster. Jag kan flytta framdelen åt vänster, flytta bakdelen åt höger eller böja hästen i sidan så att vi därmed gör en mjuk sväng åt vänster. Oavsett vilken metod jag väljer så är mitt mål att, i första hand, använda säte och ben för att uppnå min sväng – inte tyglarna. Ju mer jag styr med tyglarna desto svårare är det för hästen att uppnå full balans och behålla alla fyra benen samlade under sin relativt stora och tunga kropp (vilket är en förutsättning för samling). När jag utbildar hästen behöver den visst stöd genom tyglarna för att lättare förstå mina hjälper, men efterhand som hästen lär sig och utvecklar sina muskler tar jag succesivt bort stödet i dess mun.
Samarbete, kommunikation och kontroll.Hästen är ett flyktdjur. För att överleva har den valt att leva i flock. Detta är två grundläggande faktorer som vi bör ha i minnet närhelst vi arbetar med dessa underbara djur. Människan är ett rovdjur – en jägare – och faktum är att vi äter hästar. Detta vet hästarna naturligtvis om. Vi luktar vad vi äter och det finns inget bytesdjur i den här världen som inte kan känna ett rovdjur på lukten. Trots detta så fungerar relationen mellan människa och häst oftast över förväntan. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Mitt mål är därför att hela tiden lära mig mer om hästarnas beteende, behov, språk och förutsättningar. Endast genom att aldrig betrakta mig själv som fullärd kan jag ständigt utvecklas och därmed bli en bättre »hästmänniska» (i ordets rätta bemärkelse).
• UtfordringUtfordring av hästar har utvecklats till en hel vetenskap. Foderstatskurser – av varierande innehåll och längd – erbjuds i stor utsträckning på ridskolor och av företag som säljer hästfoder. Det skall räknas foderstater och det skall mätas och vägas. Kunskap är alltid bra. Genom att känna till exakt vad hästarna behöver i form av energi, mineraler, vitaminer etc, känner vi oss naturligtvis tryggare när vi väljer foder till dem. Men om vi engagerade oss hälften så mycket i vår egen diet som vi engagerar oss i hästarnas så hade denna kunskapstörst varit lättare att förstå och ta på allvar. Människan lever trots allt väsentligt längre än hästen och vår näringslära är betydligt mer komplex. Vad beträffar hästarna så är ändå den enkla sanningen att de i frihet lever på relativt magert stäppgräs. Det är allt. De är i ständig rörelse, vilket skall jämföras med den lilla stund varje dag som vi arbetar med våra tamhästar. Min uppfattning är att hästar mår bäst när de har fri tillgång på gräs – precis som i det fria – och med så lite kraftfoder som möjligt. Det är sällan gräset som orsakar hästarna magproblem. Boven i det dramat är den övriga fodergivan som ofta är i en form som hästens matsmältningssystem har svårt att hantera. Om gräset orsakar kolik eller diarré beror det på att vi också gärna väljer ett så »bra» hö eller hösilage som möjligt. Detta är egentligen inte helt rätt, eftersom stäppgräset är ganska näringsfattigt. Vårt kraftiga svenska sommargräs (som vi dessutom gärna förbättrar med salt och gödning) är inte helt anpassat för hästarnas behov. Jag strävar alltså efter fri tillgång på ett halvbra hö.
Samarbete, kommunikation och kontroll.Hästen är ett flyktdjur. För att överleva har den valt att leva i flock. Detta är två grundläggande faktorer som vi bör ha i minnet närhelst vi arbetar med dessa underbara djur. Människan är ett rovdjur – en jägare – och faktum är att vi äter hästar. Detta vet hästarna naturligtvis om. Vi luktar vad vi äter och det finns inget bytesdjur i den här världen som inte kan känna ett rovdjur på lukten. Trots detta så fungerar relationen mellan människa och häst oftast över förväntan. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Mitt mål är därför att hela tiden lära mig mer om hästarnas beteende, behov, språk och förutsättningar. Endast genom att aldrig betrakta mig själv som fullärd kan jag ständigt utvecklas och därmed bli en bättre »hästmänniska» (i ordets rätta bemärkelse).
HÄSTEN I DET FRIA.
Hästar lever i flock. För ett bytesdjur är flocken helt avgörande för artens överlevnad. Flocken är hästens livförsäkring. Flocken befinner sig i ständig rörelse. Hästen är ett stäppdjur och den äter ungefär sexton timmar per dygn. När den äter, äter den gräs. När den inte äter ägnar den det mesta av tiden åt att sova. En eller flera hästar har alltid »vakttjäst». Det tycks fungera enligt någon form av »rullande schema».
Det finns många olika åsikter om rangordningen i en hästflock. En sak är dock säker, det finns alltid en ledare, en häst som är chef och har det sista avgörandet i olika frågor. Ledarhästen är ofta ett äldre sto. Precis som i människans värld så är chefsjobbet ganska ensamt och inget som var och en strävar efter. Det är min uppfattning att ledarhästen sällan blir utmanad. Om säkerheten fungerar väl och om individerna i flocken känner sig trygga så förblir ledarhästen outmanad. Däremot har jag sett att det förekommer en hel del kamp om platsen direkt under ledarhästen. Det är en eftertraktad position som, hos våra tamhästar, oftast innehas av en valack.
MODERN HÄSTHÅLLNING.
Tamhästen lever ofta ett liv som till stora delar skiljer sig från den vilda hästens. Min målsättning är att – så långt det bara är möjligt – låta hästen leva som en häst. Själva hästhållningen är en naturligtvis en mycket viktig del av min NH-filosofi.
• Stallet
Stallet är människans uppfinning. Stallet är en bekvämlighetsinrättning, tyvärr oftast mer anpassad för männniskan än för hästen. Vilda hästar lever utomhus och deras fysik är anpassad för både kyla, värme och kraftiga omslag i väderleken. Genom avel har vi skapat hästraser som har svårare att klara kyla och väta, men om vi bara kan hålla dem varma och torra så är jag övertygad om att även dessa hästar trivs bäst utomhus. Ett bytesdjur mår bäst i en miljö där farorna kan upptäckas i god tid och där flocken hela tiden kan kommunicera med varandra. Stallet begränsar de här möjligheterna. Om man ändå – av olika skäl – vill hålla sina hästar i stall en del av dygnet önskar jag att man göra sitt bästa för att ge dem så mycket utevistelse som möjligt. Några timmar om dagen är definitivt inte tillräckligt. Tänk också på att hästar inte fryser mer för att det är mörkt…
• Livet i hagen
Hästarna vill leva i flock och de behöver stora ytor för att hålla sig i god kondition, träna och leka. Alltför många hästar lever ensamma i mindre hagar under sin utevistelse. Ofta är detta ett utslag av omtänksamhet från människans sida. Vi vill inte att våra hästar skall skada varandra. Som i så många sammanhang blir det dock en missriktad omtänksamhet och många hästar mår mycket sämre av ensamheten än de hade gjort av eventuella bråk med flockkamrater. Andra hästar får vara ute i hagen endast någon timme om dagen. Eftersom vi har så lätt att relatera till oss själva tror vi gärna att hästarna trivs bättre inomhus och under tak när det är kallt, blött och rått. Men det är stor skillnad på människa och häst och de allra flesta hästar mår bäst och känner sig tryggast när de är utomhus och tillsammans med sin flock. Det är naturligt att de blir lite tröttare när det är riktigt varmt och att de äter mer när det är kallt. Det är så deras kropp fungerar.
• Utfordring
Utfordring av hästar har utvecklats till en hel vetenskap. Foderstatskurser – av varierande innehåll och längd – erbjuds i stor utsträckning på ridskolor och av företag som säljer hästfoder. Det skall räknas foderstater och det skall mätas och vägas. Kunskap är alltid bra. Genom att känna till exakt vad hästarna behöver i form av energi, mineraler, vitaminer etc, känner vi oss naturligtvis tryggare när vi väljer foder till dem. Men om vi engagerade oss hälften så mycket i vår egen diet som vi engagerar oss i hästarnas så hade denna kunskapstörst varit lättare att förstå och ta på allvar. Människan lever trots allt väsentligt längre än hästen och vår näringslära är betydligt mer komplex. Vad beträffar hästarna så är ändå den enkla sanningen att de i frihet lever på relativt magert stäppgräs. Det är allt. De är i ständig rörelse, vilket skall jämföras med den lilla stund varje dag som vi arbetar med våra tamhästar. Min uppfattning är att hästar mår bäst när de har fri tillgång på gräs – precis som i det fria – och med så lite kraftfoder som möjligt. Det är sällan gräset som orsakar hästarna magproblem. Boven i det dramat är den övriga fodergivan som ofta är i en form som hästens matsmältningssystem har svårt att hantera. Om gräset orsakar kolik eller diarré beror det på att vi också gärna väljer ett så »bra» hö eller hösilage som möjligt. Detta är egentligen inte helt rätt, eftersom stäppgräset är ganska näringsfattigt. Vårt kraftiga svenska sommargräs (som vi dessutom gärna förbättrar med salt och gödning) är inte helt anpassat för hästarnas behov. Jag strävar alltså efter fri tillgång på ett halvbra hö.
POSITIVT LEDARSKAP.
Flocken är alltså hästens livförsäkring. När vi tar hästen ifrån flocken för att arbeta med den så bör vi alltså vara medvetna om att vi tar den ifrån sin trygghet. Eftersom vi alla eftersträvar en säker och lugn tillvaro med våra hästar bör vi alltså ersätta tryggheten i flocken med någonting annat. Målet bör därför vara att skapa en relation med hästen där den känner sig lika trygg tillsammans med oss som den gör i sin flock – eller ännu tryggare. Ledarhästen styr i de allra flesta fall sin flock med ett stort lugn och med mycket små signaler. Om det behövs större tillsägelser är dessa alltid oerhört vältimade och en häst är aldrig långsint. Hästen ställer inte heller några krav på andra hästar om det inte är direkt relaterat till flockens säkerhet och överlevnad. Och hästar rider inte på varandra.
Den som vill bli en bra och respekterad ledare till sin häst gör nog klokast i att – så långt det är möjligt – lära sig av en duktig flockledare, alltså av en häst. Genom att lära sig att tyda hästens signaler och på så sätt börja kommunicera med hästen, kan vi komma otroligt långt med vår egen hästhantering. Genom att i alla möjliga och omöjliga sammanhang ställa oss den enkla frågan »varför?» kan vi hitta svaren på alla reaktioner hos hästen och alla eventuella kommunikationsproblem. Det finns nästan alltid en bra förklaring till hästens beteende i olika sammanhang och det är vår uppgift att lära oss att tolka olika situationer och att aldrig ta någonting för givet. En bra ledare ger inte order, utan en riktigt bra ledare lockar fram det bästa i varje individ och anpassar sina förväntningar till individens förmåga.
POSITIV INLÄRNING.
Vårt mål i relationen med hästar är i stort sett alltid att lära dem något, att skola dem inom någon gren eller att förbereda dem för ett liv i arbete. Men innan vi är redo att skola hästar bör vi tillåta oss att själva bli skolade av hästarna. Genom att lära oss hur de fungerar, vad som styr deras behov och hur deras inlärning går till kan vi hela tiden utvecklas och själva bli bättre »hästmänniskor». Varje häst jag jobbar med lär mig massor av nya saker. Jag blir hela tiden bättre och bättre på att tolka hästarna, kommunicera med dem och på att uppfatta nyanserna i deras språk. Jag har också insett att det förmodligen inte finns något djur som är mer samarbetsvilligt än hästen. Hästar är – framför allt med tanke på omständigheterna – obeskrivligt positiva till samarbete med människor. De vänder sig själv in och ut för att göra oss till lags. Detta bör vi alltid hålla i minnet. Jag har hittills aldrig stött på en häst som är varken dum, trög, envis, elak, istadig eller stirrig. Däremot träffar jag ständigt på hästar som ifrågasätter min lämplighet som ledare. Detta anser jag vara ett oerhört klokt drag, med tanke på att det faktiskt handlar om att överleva eller att bli lejonmat.
Under årens lopp har jag lyckats hitta några enkla regler för mig själv i mitt samarbete med hästarna. Genom att följa dem har jag insett att jag helt enkelt inte kan göra fel.
• Generalisera inte!
Verkligheten ter sig sällan likadant ut för hästar som för människor. En brevlåda som var ofarlig igår kan mycket väl vara farlig idag. Hästar uppfattar detaljer som vi missar. Det handlar om konsten att överleva som flyktdjur. Detsamma gäller i alla andra sammanhang. Den borse som var skön igår kan vara otäck idag för att hästen håller på att byta päls eller för att den har fått många insektsbett. Acceptera och försök alltid att hitta de rätta förklaringarna till hästens beteende och reaktioner. Det finns alltid en bra förklaring och genom att träna dig själv på att hitta den blir du hela tiden en bättre och bättre hästtränare.
• Bli arldrig arg!
När hästar blir rädda eller oroliga utsöndrar de adrenalin. De är – som så många andra djur – väldigt känsliga för lukten av adrenalin. När vi blir arga eller irriterade sprutar det adrenalin ur oss också. Hästen kan inte skilja på om vi då är rädda, oroliga, stressade eller arga. Den vädrar enbart fara. Därför är ilska och irritation alltid kontraproduktivt i närheten av hästar. De blir oroliga och i våra ögon ännu mer besvärliga, vi blir ännu argare, de blir ännu mer oroliga och så vidare.
• Säg aldrig nej!
Hästar förstår inte ett »Nej!» eller ett »Fy!». Tyvärr tycks det som om människan av naturen har mycket närmare till kritik än beröm. Positiv inlärning bygger på att du ignorerar när det blir fel och berömmer när det blir rätt. Alla individer lär sig fortare med positiv inlärning än inlärning som bygger på att man ger reprimander när det blir fel. En häst som tränas enbart med positiv inlärning blir naturligtvis själv positivt inställd till träning. Genom beröm får hästen bekräftelse och uppmuntran. En sådan häst blir också jätteduktig på att alltid våga försöka och ta egna initiativ.
• Eftergift, eftergift, eftergift!
Det är eftergifterna och berömmet som hästen lär sig av. Ju bättre vi blir på att ge eftergift i exakt rätt stund, desto snabbare kan vi lära våra hästar vad en signal betyder. Om vi glömmer att ge eftergift förstår inte hästen när den gör rätt, den blir förvirrad och provar något annat istället. Träna på dina eftergifter. De kan alltid bli ännu bättre.
LYCKA TILL!
Samarbete, kommunikation och kontroll.Hästen är ett flyktdjur. För att överleva har den valt att leva i flock. Detta är två grundläggande faktorer som vi bör ha i minnet närhelst vi arbetar med dessa underbara djur. Människan är ett rovdjur – en jägare – och faktum är att vi äter hästar. Detta vet hästarna naturligtvis om. Vi luktar vad vi äter och det finns inget bytesdjur i den här världen som inte kan känna ett rovdjur på lukten. Trots detta så fungerar relationen mellan människa och häst oftast över förväntan. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Mitt mål är därför att hela tiden lära mig mer om hästarnas beteende, behov, språk och förutsättningar. Endast genom att aldrig betrakta mig själv som fullärd kan jag ständigt utvecklas och därmed bli en bättre »hästmänniska» (i ordets rätta bemärkelse).
• UtfordringUtfordring av hästar har utvecklats till en hel vetenskap. Foderstatskurser – av varierande innehåll och längd – erbjuds i stor utsträckning på ridskolor och av företag som säljer hästfoder. Det skall räknas foderstater och det skall mätas och vägas. Kunskap är alltid bra. Genom att känna till exakt vad hästarna behöver i form av energi, mineraler, vitaminer etc, känner vi oss naturligtvis tryggare när vi väljer foder till dem. Men om vi engagerade oss hälften så mycket i vår egen diet som vi engagerar oss i hästarnas så hade denna kunskapstörst varit lättare att förstå och ta på allvar. Människan lever trots allt väsentligt längre än hästen och vår näringslära är betydligt mer komplex. Vad beträffar hästarna så är ändå den enkla sanningen att de i frihet lever på relativt magert stäppgräs. Det är allt. De är i ständig rörelse, vilket skall jämföras med den lilla stund varje dag som vi arbetar med våra tamhästar. Min uppfattning är att hästar mår bäst när de har fri tillgång på gräs – precis som i det fria – och med så lite kraftfoder som möjligt. Det är sällan gräset som orsakar hästarna magproblem. Boven i det dramat är den övriga fodergivan som ofta är i en form som hästens matsmältningssystem har svårt att hantera. Om gräset orsakar kolik eller diarré beror det på att vi också gärna väljer ett så »bra» hö eller hösilage som möjligt. Detta är egentligen inte helt rätt, eftersom stäppgräset är ganska näringsfattigt. Vårt kraftiga svenska sommargräs (som vi dessutom gärna förbättrar med salt och gödning) är inte helt anpassat för hästarnas behov. Jag strävar alltså efter fri tillgång på ett halvbra hö.
Samarbete, kommunikation och kontroll.Hästen är ett flyktdjur. För att överleva har den valt att leva i flock. Detta är två grundläggande faktorer som vi bör ha i minnet närhelst vi arbetar med dessa underbara djur. Människan är ett rovdjur – en jägare – och faktum är att vi äter hästar. Detta vet hästarna naturligtvis om. Vi luktar vad vi äter och det finns inget bytesdjur i den här världen som inte kan känna ett rovdjur på lukten. Trots detta så fungerar relationen mellan människa och häst oftast över förväntan. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Mitt mål är därför att hela tiden lära mig mer om hästarnas beteende, behov, språk och förutsättningar. Endast genom att aldrig betrakta mig själv som fullärd kan jag ständigt utvecklas och därmed bli en bättre »hästmänniska» (i ordets rätta bemärkelse).
HÄSTEN I DET FRIA.
Hästar lever i flock. För ett bytesdjur är flocken helt avgörande för artens överlevnad. Flocken är hästens livförsäkring. Flocken befinner sig i ständig rörelse. Hästen är ett stäppdjur och den äter ungefär sexton timmar per dygn. När den äter, äter den gräs. När den inte äter ägnar den det mesta av tiden åt att sova. En eller flera hästar har alltid »vakttjäst». Det tycks fungera enligt någon form av »rullande schema».
Det finns många olika åsikter om rangordningen i en hästflock. En sak är dock säker, det finns alltid en ledare, en häst som är chef och har det sista avgörandet i olika frågor. Ledarhästen är ofta ett äldre sto. Precis som i människans värld så är chefsjobbet ganska ensamt och inget som var och en strävar efter. Det är min uppfattning att ledarhästen sällan blir utmanad. Om säkerheten fungerar väl och om individerna i flocken känner sig trygga så förblir ledarhästen outmanad. Däremot har jag sett att det förekommer en hel del kamp om platsen direkt under ledarhästen. Det är en eftertraktad position som, hos våra tamhästar, oftast innehas av en valack.
MODERN HÄSTHÅLLNING.
Tamhästen lever ofta ett liv som till stora delar skiljer sig från den vilda hästens. Min målsättning är att – så långt det bara är möjligt – låta hästen leva som en häst. Själva hästhållningen är en naturligtvis en mycket viktig del av min NH-filosofi.
• Stallet
Stallet är människans uppfinning. Stallet är en bekvämlighetsinrättning, tyvärr oftast mer anpassad för männniskan än för hästen. Vilda hästar lever utomhus och deras fysik är anpassad för både kyla, värme och kraftiga omslag i väderleken. Genom avel har vi skapat hästraser som har svårare att klara kyla och väta, men om vi bara kan hålla dem varma och torra så är jag övertygad om att även dessa hästar trivs bäst utomhus. Ett bytesdjur mår bäst i en miljö där farorna kan upptäckas i god tid och där flocken hela tiden kan kommunicera med varandra. Stallet begränsar de här möjligheterna. Om man ändå – av olika skäl – vill hålla sina hästar i stall en del av dygnet önskar jag att man göra sitt bästa för att ge dem så mycket utevistelse som möjligt. Några timmar om dagen är definitivt inte tillräckligt. Tänk också på att hästar inte fryser mer för att det är mörkt…
• Livet i hagen
Hästarna vill leva i flock och de behöver stora ytor för att hålla sig i god kondition, träna och leka. Alltför många hästar lever ensamma i mindre hagar under sin utevistelse. Ofta är detta ett utslag av omtänksamhet från människans sida. Vi vill inte att våra hästar skall skada varandra. Som i så många sammanhang blir det dock en missriktad omtänksamhet och många hästar mår mycket sämre av ensamheten än de hade gjort av eventuella bråk med flockkamrater. Andra hästar får vara ute i hagen endast någon timme om dagen. Eftersom vi har så lätt att relatera till oss själva tror vi gärna att hästarna trivs bättre inomhus och under tak när det är kallt, blött och rått. Men det är stor skillnad på människa och häst och de allra flesta hästar mår bäst och känner sig tryggast när de är utomhus och tillsammans med sin flock. Det är naturligt att de blir lite tröttare när det är riktigt varmt och att de äter mer när det är kallt. Det är så deras kropp fungerar.
• Utfordring
Utfordring av hästar har utvecklats till en hel vetenskap. Foderstatskurser – av varierande innehåll och längd – erbjuds i stor utsträckning på ridskolor och av företag som säljer hästfoder. Det skall räknas foderstater och det skall mätas och vägas. Kunskap är alltid bra. Genom att känna till exakt vad hästarna behöver i form av energi, mineraler, vitaminer etc, känner vi oss naturligtvis tryggare när vi väljer foder till dem. Men om vi engagerade oss hälften så mycket i vår egen diet som vi engagerar oss i hästarnas så hade denna kunskapstörst varit lättare att förstå och ta på allvar. Människan lever trots allt väsentligt längre än hästen och vår näringslära är betydligt mer komplex. Vad beträffar hästarna så är ändå den enkla sanningen att de i frihet lever på relativt magert stäppgräs. Det är allt. De är i ständig rörelse, vilket skall jämföras med den lilla stund varje dag som vi arbetar med våra tamhästar. Min uppfattning är att hästar mår bäst när de har fri tillgång på gräs – precis som i det fria – och med så lite kraftfoder som möjligt. Det är sällan gräset som orsakar hästarna magproblem. Boven i det dramat är den övriga fodergivan som ofta är i en form som hästens matsmältningssystem har svårt att hantera. Om gräset orsakar kolik eller diarré beror det på att vi också gärna väljer ett så »bra» hö eller hösilage som möjligt. Detta är egentligen inte helt rätt, eftersom stäppgräset är ganska näringsfattigt. Vårt kraftiga svenska sommargräs (som vi dessutom gärna förbättrar med salt och gödning) är inte helt anpassat för hästarnas behov. Jag strävar alltså efter fri tillgång på ett halvbra hö.
POSITIVT LEDARSKAP.
Flocken är alltså hästens livförsäkring. När vi tar hästen ifrån flocken för att arbeta med den så bör vi alltså vara medvetna om att vi tar den ifrån sin trygghet. Eftersom vi alla eftersträvar en säker och lugn tillvaro med våra hästar bör vi alltså ersätta tryggheten i flocken med någonting annat. Målet bör därför vara att skapa en relation med hästen där den känner sig lika trygg tillsammans med oss som den gör i sin flock – eller ännu tryggare. Ledarhästen styr i de allra flesta fall sin flock med ett stort lugn och med mycket små signaler. Om det behövs större tillsägelser är dessa alltid oerhört vältimade och en häst är aldrig långsint. Hästen ställer inte heller några krav på andra hästar om det inte är direkt relaterat till flockens säkerhet och överlevnad. Och hästar rider inte på varandra.
Den som vill bli en bra och respekterad ledare till sin häst gör nog klokast i att – så långt det är möjligt – lära sig av en duktig flockledare, alltså av en häst. Genom att lära sig att tyda hästens signaler och på så sätt börja kommunicera med hästen, kan vi komma otroligt långt med vår egen hästhantering. Genom att i alla möjliga och omöjliga sammanhang ställa oss den enkla frågan »varför?» kan vi hitta svaren på alla reaktioner hos hästen och alla eventuella kommunikationsproblem. Det finns nästan alltid en bra förklaring till hästens beteende i olika sammanhang och det är vår uppgift att lära oss att tolka olika situationer och att aldrig ta någonting för givet. En bra ledare ger inte order, utan en riktigt bra ledare lockar fram det bästa i varje individ och anpassar sina förväntningar till individens förmåga.
POSITIV INLÄRNING.
Vårt mål i relationen med hästar är i stort sett alltid att lära dem något, att skola dem inom någon gren eller att förbereda dem för ett liv i arbete. Men innan vi är redo att skola hästar bör vi tillåta oss att själva bli skolade av hästarna. Genom att lära oss hur de fungerar, vad som styr deras behov och hur deras inlärning går till kan vi hela tiden utvecklas och själva bli bättre »hästmänniskor». Varje häst jag jobbar med lär mig massor av nya saker. Jag blir hela tiden bättre och bättre på att tolka hästarna, kommunicera med dem och på att uppfatta nyanserna i deras språk. Jag har också insett att det förmodligen inte finns något djur som är mer samarbetsvilligt än hästen. Hästar är – framför allt med tanke på omständigheterna – obeskrivligt positiva till samarbete med människor. De vänder sig själv in och ut för att göra oss till lags. Detta bör vi alltid hålla i minnet. Jag har hittills aldrig stött på en häst som är varken dum, trög, envis, elak, istadig eller stirrig. Däremot träffar jag ständigt på hästar som ifrågasätter min lämplighet som ledare. Detta anser jag vara ett oerhört klokt drag, med tanke på att det faktiskt handlar om att överleva eller att bli lejonmat.
Under årens lopp har jag lyckats hitta några enkla regler för mig själv i mitt samarbete med hästarna. Genom att följa dem har jag insett att jag helt enkelt inte kan göra fel.
• Generalisera inte!
Verkligheten ter sig sällan likadant ut för hästar som för människor. En brevlåda som var ofarlig igår kan mycket väl vara farlig idag. Hästar uppfattar detaljer som vi missar. Det handlar om konsten att överleva som flyktdjur. Detsamma gäller i alla andra sammanhang. Den borse som var skön igår kan vara otäck idag för att hästen håller på att byta päls eller för att den har fått många insektsbett. Acceptera och försök alltid att hitta de rätta förklaringarna till hästens beteende och reaktioner. Det finns alltid en bra förklaring och genom att träna dig själv på att hitta den blir du hela tiden en bättre och bättre hästtränare.
• Bli arldrig arg!
När hästar blir rädda eller oroliga utsöndrar de adrenalin. De är – som så många andra djur – väldigt känsliga för lukten av adrenalin. När vi blir arga eller irriterade sprutar det adrenalin ur oss också. Hästen kan inte skilja på om vi då är rädda, oroliga, stressade eller arga. Den vädrar enbart fara. Därför är ilska och irritation alltid kontraproduktivt i närheten av hästar. De blir oroliga och i våra ögon ännu mer besvärliga, vi blir ännu argare, de blir ännu mer oroliga och så vidare.
• Säg aldrig nej!
Hästar förstår inte ett »Nej!» eller ett »Fy!». Tyvärr tycks det som om människan av naturen har mycket närmare till kritik än beröm. Positiv inlärning bygger på att du ignorerar när det blir fel och berömmer när det blir rätt. Alla individer lär sig fortare med positiv inlärning än inlärning som bygger på att man ger reprimander när det blir fel. En häst som tränas enbart med positiv inlärning blir naturligtvis själv positivt inställd till träning. Genom beröm får hästen bekräftelse och uppmuntran. En sådan häst blir också jätteduktig på att alltid våga försöka och ta egna initiativ.
• Eftergift, eftergift, eftergift!
Det är eftergifterna och berömmet som hästen lär sig av. Ju bättre vi blir på att ge eftergift i exakt rätt stund, desto snabbare kan vi lära våra hästar vad en signal betyder. Om vi glömmer att ge eftergift förstår inte hästen när den gör rätt, den blir förvirrad och provar något annat istället. Träna på dina eftergifter. De kan alltid bli ännu bättre.
LYCKA TILL!
onsdag 25 januari 2012
Dublin River
 |
| Dom här Dublin River stövlarna står högt på min önskelista. Viiilll haaaaa! Tussan det var dom här jag pratade om för ett tag sedan. Jag skulle aldrig ha dom i stallet iallafall med den prislappen :) Snygga va? På Fejjan kan du vara med och tävla om ett par. |
tisdag 24 januari 2012
Moster was Here....
Min syrra vet inte att jag "Pimpat" upp bloggen lite i kväll, så detta blir spännande när hon upptäcker det *hihi*
Längtar till Stockholm & stora lilla Sellan
Puss Sellan från Moster i Norge
& BIG puss & Kram till min sys
Långtur
I Söndags var jag och Cornelia ute på en helt magisk ridtur med hästarna. Nysnö granarna var tunga av snö i skogen, när vi galopperade så yrde snön om hovarna, helt galet magiskt.
Hästarna var pigga vi var pigga , en riktig energi boost! Jag önskar att alla fick uppleva det vi gör med hästarna, rida i hemmiljön únderbara vårdagar sommar dagar höstdagar och vinterdagar. Sen finns det dom mindre härliga dagarna ;)
I Söndags önskar jag att vi hade någon med oss som kunde ta en massa bilder, det hade vart något att lägga ut på bloggen.
kram!
Hästarna var pigga vi var pigga , en riktig energi boost! Jag önskar att alla fick uppleva det vi gör med hästarna, rida i hemmiljön únderbara vårdagar sommar dagar höstdagar och vinterdagar. Sen finns det dom mindre härliga dagarna ;)
I Söndags önskar jag att vi hade någon med oss som kunde ta en massa bilder, det hade vart något att lägga ut på bloggen.
kram!
Efterlängtad
Snön är så efterlängtad, man vill ju bara vara ute, inte sitta inne på ett kontor :/
När vi var ute och red i helgen så hittade vi en riktigt bra pulkabacke dit måste vi åka, kanske helgen?
Jag måste ha en kamera så vi kan ta bra bilder, förr förra helgen var vi ute och hade picknick med oss när vi red, undertiden vi fikade stod Selbora och Amadeus och betade (det var ingen snö då) dom var riktigt duktiga på att tigga också :). Ett tillfälle när man kunde tagit många härliga bilder.
När vi var ute och red i helgen så hittade vi en riktigt bra pulkabacke dit måste vi åka, kanske helgen?
Jag måste ha en kamera så vi kan ta bra bilder, förr förra helgen var vi ute och hade picknick med oss när vi red, undertiden vi fikade stod Selbora och Amadeus och betade (det var ingen snö då) dom var riktigt duktiga på att tigga också :). Ett tillfälle när man kunde tagit många härliga bilder.
lördag 21 januari 2012
Heldag
fredag 20 januari 2012
videoklipp
Jag vet varför jag tröttnade lite på det här... Det går ju aldrig att ladda upp videoklipp, det är därför bla som jag tröttnade...
Blogga, blogga inte
Jag kanske ska blogga igen? prövade lite nu ;) ganska roligt. Får se om vi hinner ut och galoppera lite på fälten mot gamla södertäljevägen så kan Daniel ta bilen bort och ta lite bilder om det är bra väder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)